Allt blir inte alltid som man tänkt sig

Du och jag levde i en dröm.
Jag var lampan, du min ström.
Jag behövde dig för att fungera.
Och för att jag på livet ska kunna balansera.

När du kysste mina läppar blev jag helt galen.
Jag kommer ihåg när vi satt och prata mitt i natten.
Allt vi hade var så otroligt vackert.
Att du räddade mig ur sorgerna var tappert.

Du höll om mig så hårt, varför släppte du?
Det skulle hålla föralltid, varför är vi bara vänner nu?
Det finns så många frågor utan svar.
Men det kommer aldrig bli så som det var.

Skrivet av mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0