Du tappra soldat
Det här kanske är slutet på vår historia.
Vi har tappat all vår glans och förlorat vår gloria.
Regniga dagar brukar jag titta ut genom mitt fönster.
Allt är som vanligt, går i samma mönster.
Barnen som leker så glatt i parken.
Ser så lyckliga ut när dom åker där på sparken.
Min säng har blivit som en fobi.
Vill inte vara där om inte du ligger i.
Har tappat bort mina dagar, har tappat bort all tid.
Stackars soldater som gått ut i krig.
Jag ber på mina bara knän att allt ska bli som förut.
Innan allt detta börja, innan lyckan tog slut.
Har inte sett solen på länge nu, den har nog rest bort.
Ciggareten jag nyss tände har blivit så kort.
Vägen jag vandrat kommer till en korsning.
Nu måste jag välja rätt, ingen dum bortförklaring.
Sitter här vid fönstret igen och det regnar idag.
Har vant mig vid regnet nu, det är jag.
Nu börjar mönstret om igen.
Det är bara att stå ut min kära vän.
Egenskrivet (som alltid)
Vi har tappat all vår glans och förlorat vår gloria.
Regniga dagar brukar jag titta ut genom mitt fönster.
Allt är som vanligt, går i samma mönster.
Barnen som leker så glatt i parken.
Ser så lyckliga ut när dom åker där på sparken.
Min säng har blivit som en fobi.
Vill inte vara där om inte du ligger i.
Har tappat bort mina dagar, har tappat bort all tid.
Stackars soldater som gått ut i krig.
Jag ber på mina bara knän att allt ska bli som förut.
Innan allt detta börja, innan lyckan tog slut.
Har inte sett solen på länge nu, den har nog rest bort.
Ciggareten jag nyss tände har blivit så kort.
Vägen jag vandrat kommer till en korsning.
Nu måste jag välja rätt, ingen dum bortförklaring.
Sitter här vid fönstret igen och det regnar idag.
Har vant mig vid regnet nu, det är jag.
Nu börjar mönstret om igen.
Det är bara att stå ut min kära vän.
Egenskrivet (som alltid)
Kommentarer
Trackback
