En avskriven text från det förflutna
Kyssen som gick runt i hennes huvud 24/7.
Det fanns ingeting annat, bara du du du.
Hon bad en bön varje natt om att du skulle bli ni.
Istället förstörde du allt, hennes kärleksfulla melodi.
Men hon slutade inte hoppas, hon gjorde allt.
Hon satt ute och grät i skogen trots att det var så kallt.
Hon gick fel på stigar, gjorde fel val.
Och helt plötsligt var hon nere i den djupaste dal.
Hon gjorde allt för att glömma pojken, ta sig ut.
Hon gjorde allt men tankarna tog aldrig slut.
Han hade blivit hennes enda mål.
Men hon misslyckades och efter detta inget hon tål.
Hon har tagit på sig en mask som henne döljer.
Men sorgen henne fortsätter följer.
Till slut bröt hon ihop, hon orkade inte kämpa mer.
Hon såg alltid så glad ut ingen sorgen ser.
Hon gjorde ett fel, åt massa tabletter.
Hon hamnade på psyket där hon grät i flera nätter.
Det var en hård tid men tillslut tog hon sig därifrån.
Men hon var helt söndersågad, som en hög med sågspån.
Hon bröt ihop för minsta lilla sak.
Bara man råkade dra det minsta i fel spak.
Hon upptäcktke äntligen att hon var bisexuell.
Men hon var rädd för åsikter, kanske fick hon en smäll.
Men till slut så gick allt så väldigt bra.
Hon blev den hon är och står här idag.
Hennes själ är fortfarande bruten men det byggs upp för varje dag.
Denna flickan är faktist jag.
Skrivet av mig.
Det fanns ingeting annat, bara du du du.
Hon bad en bön varje natt om att du skulle bli ni.
Istället förstörde du allt, hennes kärleksfulla melodi.
Men hon slutade inte hoppas, hon gjorde allt.
Hon satt ute och grät i skogen trots att det var så kallt.
Hon gick fel på stigar, gjorde fel val.
Och helt plötsligt var hon nere i den djupaste dal.
Hon gjorde allt för att glömma pojken, ta sig ut.
Hon gjorde allt men tankarna tog aldrig slut.
Han hade blivit hennes enda mål.
Men hon misslyckades och efter detta inget hon tål.
Hon har tagit på sig en mask som henne döljer.
Men sorgen henne fortsätter följer.
Till slut bröt hon ihop, hon orkade inte kämpa mer.
Hon såg alltid så glad ut ingen sorgen ser.
Hon gjorde ett fel, åt massa tabletter.
Hon hamnade på psyket där hon grät i flera nätter.
Det var en hård tid men tillslut tog hon sig därifrån.
Men hon var helt söndersågad, som en hög med sågspån.
Hon bröt ihop för minsta lilla sak.
Bara man råkade dra det minsta i fel spak.
Hon upptäcktke äntligen att hon var bisexuell.
Men hon var rädd för åsikter, kanske fick hon en smäll.
Men till slut så gick allt så väldigt bra.
Hon blev den hon är och står här idag.
Hennes själ är fortfarande bruten men det byggs upp för varje dag.
Denna flickan är faktist jag.
Skrivet av mig.
Kommentarer
Trackback
